2021-10-10: Vi anlände till Odense på söndag eftermiddag. Eftersom jag
var så dålig så kunde vi inte göra så mycket än att åka runt med bilen
och titta ut var kliniken låg. Den låg dock inne på en gågata så det
blev en utmaning. Runt hörnet låg det dock ett parkeringshus, så även om
vi bodde på ett hotell kanske 500 meter bort, så kunde min sambo köra
till parkeringshuset, men sen fick vi gå därifrån.
Med facit i hand skulle vi ha bokat Gand Hotell, det ligger kanske 50-75 meter från kliniken bara.
Måndagen:
Jag och min sambo får ett mycket trevligt bemötande när vi träffar
Hanne Albert och Claus Manniche på kliniken och jag får första
laserbehandlingen. Claus skriver ut pencillin och jag får en lista med
andra medikamenter för att hjälpa med läkning, mage och återhämtning. Vi
får även kontaktuppgifter att ringa om något problem med antibiotikan
uppstår och där svarar någon 24 timmar om dygnet, alternativt ringer upp
asap. (WHAT? Never in Sweden). Vi tar oss till apoteket, även det en
gågata och det kändes som en mil dit, fastän kanske några hundra meter.
Fick stanna och sätta mej flera gånger, och som tur var hade apoteket
stolar att sitta på. Tyvärr hade dom inte pencilinet hemma, så vi fick
beställa och så skulle det komma nästa dag. Kanske hade lasern gjort att
det var lite enklare att vända sig på natten.
Tisdagen:
Laserbehandling 2 och frågestund med Hanne över frågor som dykt upp. Ny
tur till apoteket. Tog första dosen antibiotika men fram på kvällen fick
jag röda utslag på halsen, som försvann. Oklart vad dom kom ifrån men
jag kontaktade Claus och Hanne, båda ringde upp inom en timme! Klockan
19:00 på kvällen. Hade aldrig hänt i Sverige!! Vi bestämde att jag
skulle hoppa över kvällens dos och istället ta halva dosen på onsdag
morgon.
Onsdag: Laserbehandling 3. Hanne och Claus kom fram till
att jag nog för säkerhets skull skulle ta allergimedicin Loratedin, och
halv dos onsdag, och gå upp till full dos på torsdagen (hemresedagen).
Fortsättningsvis morgon och kväll i tre veckor, därefter en om dagen
resten av antibiotika kuren.
Torsdag: Full dos dag 1.
Laserrbehandling 4. Inga röda utslag så vi fick godkänt att åka hem.
Bilresan hem var ett ödes öde. Hade ont hela resan och kunde knappt gå
in på restaurang för att äta. Antagligen hade jag även överansträngt mej
med promenaderna, hur korta dom än var och min rygg var inte glad.
Vi
fick informationen att den här behandlingen kommer ta tid, och
troligtvis kommer jag inte märka så mycket förrän efter 6-8 veckor in i
kuren, därefter sakta återhämtning och rehabprogram under 1-2 års tid.
Det är även väldigt viktig med regelbunden vila 30 minuter utspritt på 5
tillfällen över dagen, samt att alltid hålla sig under smärtgränsen.
Får jag ont efter 30 minuter på en stol, så skall jag minska ner det
till 20 minuter. Fick en äggklocka av Hanne till detta :)
Så här ser en generell prognos ut för en 100 dagars kur (skärmdump):
Fredag:
Hemma. Dag 2 på kuren. Jättedålig. Kan inte gå många meter, inte sitta
längre än 5 minuter på köksstol, kan inte ta på mej strumpor. Vågar inte
gå utanför dörren för rädsla att trampa snett. Kan max gå i 5 minuter
inomhus. Kan inte sitta i bilen. Krampar över hela ryggen och ner över
höfterna och låren. Surrar i en fot, två tår domnar. Det blir mycket
ryggvila. Tack för att Netflix finns. Märker att svullanden som förut
kunde avta på morgonen nu sitter i hela dagen efter vilan.
Dag
3-5. Ingen förändring, ungefär samma. Vårdcentralen meddelar att dom
inte tänker sjukskriva mej. Jag ber Claus om ett intyg till
Försäkringskassan, det kommer säkert inte gå, men jag provar att skicka
in det. Så länge får jag försöka jobba hemifrån, 15minuter i taget, fyra
gånger under dagen. Det blir 25%, så får jag väl överleva på mina
sparpengar.
Dag 5-8: Ingen förändring, ungefär samma. Har feber
som kommer till och från, med eller utan frossa. Ett schema börjar forma
sig efter äggklockeprincipen. Vila på värmedyna 30 minuter, promenad
inomhus 5 minuter, kontorsstol 15 minuter, och så om igen
Dag
9-13: Ingen större förändring, ett och annat bakslag håller mej på
mattan. Kör på med mitt schema. Min stackars sambo kämpar på, han får
göra allt själv, jag kan inte ens stå vid spisen och laga mat. Tappar
jag något på golvet får det ligga kvar tills han kommer hem, för jag kan
inte böja mej ner och plocka upp det.
Dag 14: Första
ljusglimten, kunde komma in i bilen och åka runt med stolsvärme i 15
minuter tills krampen gav medi sig, och gå med in till stallet och säga
hej till min häst. Sen var jag helt slut, men det var värt det! Min
ängel till sambo och världens bästa stallägare sköter om min häst och
jag är så otroligt tacksam för deras hjälp, kanske får jag sälja hästen,
men ännu har jag inte gett upp hoppet.
Dag 17: I natt var jag riktigt sjuk, typ influensa symptom med ont i huvet, feber och frossa. Ont bakom ögonen.
Dag
20: I natt har det varit lättare att vända mej i sängen. Inte riktigt
lika jävligt. Kunde gå ner på huk för första gången på länge, så jag
kunde stoppa in en maskin tvätt! Framsteg!
Dag 21: Fick betala för
gårdagens framsteg, så idag blev det mycket vila. Mentalt är det ju
värre dessa dagar det är ju en lätt underdrift...
Dag 26: Märker
att framstegen smugit sig på mej, nu är det bättre om nätterna. En natt
sov jag nästan hela natten, bara vakna för att vända mej någon enstaka
gång. Jag har vågat mej utomhus för mina promenader och kan nu gå 5
minuter utomhus på grusväg, även om jag ser mej noga för så jag inte
trampar snett. Svullnaden/stelheten avtar långsamt, märks knappt på en
vecka, men på längre tid.
Dag 28: Idag kunde jag stänga bildörren
efter att jag kommit mej in i bilen. Glömde att dra den med stegvis in,
eftersom jag inte kan luta mej framåt och åt höger, idag kunde jag
sträcka ut handen utan att det högg i ryggen och nå handtaget själv för
att stänga. Hade detta varit förra veckan hade Janne fått stänga dörren
för mej.
Dag 31: Nu kan jag gå två vändor runt grannens stall per
dag. Varje runda tar ca 5 minuter. Idag kunde jag även komma ner och
sitta på en pall i stallet och tvätta bakhovarna på min häst. En
stallkompis noterade att jag inte heller stod och trampade från sida
till sida när jag borstade hästen som jag har behövt göra förut när jag
står stilla, och det stämmer. Det går rätt bra att stå still en minut
eller två nu, för första gången på väldigt länge!
Dag 42: Nu kan
jag böja mej framåt när jag sitter på en stol utan hugg. Mina promenader
runt stallet går nu snabbare än de 5 minuter det tog för tio dagar
sedan, nu kan jag vara runt på 4,5 minuter. Jag behöver inte längre
tänka på var jag sätter foten för varje steg, och vara mjuk i knäna i
förebyggande syfte (även om jag inte skulle komma på tanken att ge mej
ut på en gräsmatta eller osäkert underlag grusgång, hemska tanke ännu).
Nätterna är väldigt mycket bättre, 9 av 10 gånger jag vänder mej får jag
inte ont, även om jag måste tänka mej för innan jag vänder mej, jämfört
med ont 10 av 10 gånger för 42 dagar sen! Nu kan jag även ta upp saker
jag tappar på golvet! Måste tänka på hur jag böjer mej men vilket
framsteg! Kört två tvättmaskiner idag, nu kan jag ju både stoppa in
tvätt och ta ur tvätt.
Dag 47. 2021-11-29. Årets julbak, tunnbröd
på häll, avklarat med barnen (vuxna) i helgen. Det var min sambo som
var projektledare, annars hade det ju aldrig funkat. Jag tillbringade
dagen med att vara med uppe i 30 min, sedan vila i 30 min, och så
vidare. När barnen var här för två veckor sedan klarade jag bara 15
minuter gå/sitta/stå. I stallet klarar jag att vara stående/gående
längre än förra veckan. Behövde inte sätta mej alls fastän tiden drog ut
innan Janne blev klar med mockning mm. Yoga katten går fortfarande
inte, stel som en planka.
Dag 58. 2021-12-10. Det går sakta
framåt. Det kan gå flera nätter utan att jag får ont när jag vänder mej i
sängen. Jag kan sätta mej i bilen nästan som vanligt, utan att behöva
sätta mej med rumpan först och sen glida runt med benen. Jag kan vara
med i stallet utan att sätta mej en enda gång :-) Jag kan böja mej under
hästen för att knäppa hennes täcke nu. Och jag kan sätta mej på huk en
kort stund för att fixa med hennes rasp/mugg. Jag kan sätta på mej
strumporna nästan utan besvär. Häromdagen kunde jag klippa mina tånaglar
själv, några i taget dock. Jag kan stå vid spisen och laga mat utan att
behöva sitta ner under tiden. Har gjort lite statistik på hur länge jag
klarar att vara uppe mellan vilorna per dag, som jag tänkte göra nån
gång per vecka. I söndags 5 dec klarade jag att vara uppe i 6 timmar
sammanlagd tid (stå-gå-sitta). Det är en stor förbättring från i
oktober, då jag knappt klarade 3 timmar, max 15 minuter har nu blivit
30-45 minuter.
Dag 66. 2021-12-18. Tycker jag orkar mera och
längre. Jag kan sätta mej på huk flera gånger på en dag nu. Tror jag
till och med har lite träningsvärk i lår och rumpa. Åkte med till
Sjöängens ridshop för att köpa ett täcke till hästen, och klarade att gå
med in i butiken. Klarade till och med att stå still och prata med
Susanne flera minuter. Bilresan gick också bra, trots lite längre, och
även in och ur bilen. Orkade till och med efter en timmes vila gå med ut
och fylla på mat hos hönsen medan sambon försökte råttsäkra hönshuset
och få stopp på det nattliga hönsmatstjuveriet.
Dag 79.
2021-12-31. Orkar mera och längre, men det är ytte pytte lite i taget,
men ändå åt rätt håll. Kan ta av mej byxorna på kvällen stående, innan
fick jag "trampa" mej ur byxorna. Behöver inte längre lägga mej efter vi
har varit i stallet, utan kan vara uppe en stund till. Kan nu även böja
mej ner och ta upp saker från golvet ;-). Hade ett bakslag över jul
(gjorde nog för mycket) och drog även si-led/höften ur läge. Efter
mycket vila, liniment och värmedyna tror jag den ploppade tillbaka i går
kväll. Nu är det bättre.
Dag 89. 2022-01-09. Igår var vi på en
utflykt till Orust och jag klarade att vara "uppe" (sittande, stående
eller gående) från 1130 till 1400 utan att ligga ner! Visserligen 30+30
minuter i bilen, men det har ju inte gått att åka bil så länge förut,
och nu kunde jag gå med runt och titta utan att behöva lägga mej. Fanns
ingenstans att lägga sej heller, och det var därför jag först inte
vågade åka med. Blev trött såklart, men ingen värk eller känning av
modicen eller diskbråcket hittils idag. Skall ta det väldigt lungt idag
så det inte blir som sist när jag gjorde för mycket.
2022-01-13. Dag 93. Orkar lite mer
för varje dag. Lätt att överanstränga sig när man märker att det orkar dock…
Kan nu vara uppe 06:00 till första vilan 08:00, därefter 08:30 till andra vilan
11:00. Därefter
blir det lite jobbigare så jag klarar inte 11:30-1600 ännu. Måste vila minst en
gång där emellan. Det är stor skillnad, förut har jag fått gå och
lägga mej en gång var 30minut/45minut.
Kan nu sitta på huk och tvätta Chinas hovar utan större anstränging,
måste tänka
på hur jag reser mej bara så att ryggen har rätt vinkel på vägen upp.
Kan gå på gräsmattan nu utan att det hugger vid minsta ojämnhet! På
kontorsstolen har jag lagt en platt kudde bakom ländryggen, och märker
att det
går lättare att sitta då. Jag kan böja mej längre och längre framåt, och
svullen/stelheten är mycket bättre, nästan så jag kan göra yoga-kon nu,
fast inte många centimeter upp med ländryggen, det har jag inte kunnat
på väldigt länge, svullnaden/stelheten har liksom försvunnit så sakta
att jag inte märker skillnad från dag till dag, utan från vecka till
vecka.
2022-01-20:
Dag 99. Idag fick jag frågeforumläret från Modickliniken, och man kan
ju se från förra gången jag fyllde i formuläret att det har hänt en hel
del. Nattsmärtan är borta. Huggsmärtan är borta till 99,9 %, det som
hugger nu när jag reser mej upp ibland är nog muskulärt/facsia... Jag
kan nu stå upp och prata med folk utan att behöva stå och trampa eller
sätta mej. Jag kan gå på gräsmattan utan hugg. Jag kan ta av och på mej
strumporna själv. Svullnaden är nästan helt borta, nu är det nog mest
stelhet som behöver mjukas upp. Jag kan sitta längre stunder, även om
jag försöker ta pauser ändå för att inte provocera för mycket.
2022-01-21:
Dag 100. Så var då denna dagen här. Det var en lång resa. Fick även ett
träningsprogram från Modickliniken och har börjat liiiiite på de första
övningarna. Känner jag mej rätt så får jag ha bromsen på, för annars
gör jag för mycket första dagen. Nu är det meningen att jag skall sakta,
sakta träna upp mej igen, och fortsätta hålla mej under smärtgränsen.
Stämmer
rätt så bra faktiskt iallfall så här långt, till hundra dagars gränsen.
Nu är jag 50% i min förbättring skriver Hanne och det låter ju lovande
:-)
2022-01-23.
Dag 102. Såklart gjorde jag för mycket direkt igår. Tänkte att fem av
varje övning klarar jag. Nja. Det blev för mycket. Igår fick jag sen
vila hela dagen. Idag har jag börjat med övning 1 och gjort den 3
gånger. Thats it for today. Tänker på att hålla in magen då och då (dra
in naveln mot ryggraden) för att aktivera "mitt inre kors". Idag har jag
kört bil på första gången sedan oktober! Till återvinningsstationen.
Kunde till och med vara med och slänga lite kartong och plast. Dom lätta
kassarna. Sen övertalade jag min sambo till att klippa vindruvan i
växthuset medan jag pekade och instruerade. Jag kunde vara med en stund
iallafall :-)
2022-01-31. Dag 100+10. Har kommit upp i fem av varje övning nu. Blir
lite starkare men det går lååååååååååångsamt. Nu försöker jag även försöka
utöka tiden med att vara uppe, sittande/gående/stående så att jag kan komma
tillbaka till jobbet igen, där det inte finns nånstans att lägga sig…Hm… Går
upp klockan 0600 och sitter på min kontorsstol i ca 30 minuter i taget, tar
paus och går runt en stund och så tillbaka igen. Vid 10:00 behöver jag vila.
Sen försöker jag dra ut till 12:30 efter lunch och lägga mej igen. Därefter
till 16:00, får se hur det går.
2022-02-05; Dag 100+15. Har sakta avancerat till
10 st av övning 1+2+3, medan övning 4 har jag bestämt mej för att vänta med
lite eftersom det gör lite ont. Tänker att när jag kan göra 10 x 3 av 1-3, så
försöker jag igen med 4:an. Återhämtningen
går framåt men långsamt. Märker att jag blir lite starkare för varje dag, men
vi pratar om kanske en kort stund 5-10 minuter om dagen. Vissa dagar + 30
minuter, för att nästa dag få ett litet bakslag och får vila mer än tidigare,
och näst kommande dag återigen förbättring. Lite krokig väg, men leder mer
framåt än bakåt 😊.
Positivt idag är att jag har kunnat städa under
diskbänken och kan nu både böja mej framåt för att skura ur diskhon och sätta
mej på huk för att torka i skåpet under. Enormt framsteg om man jämför från
oktober, då jag inte kunde luta mej framåt alls, inte ens för att torka köksbordet…
2022-02-08. Dag 100+18. Idag har jag fått
tillbaka tron på mänskligheten. Efter att ha blivit nekad läkartid sedan
oktober, fick jag äntligen en läkartid. Först en jourtid, men så var den
läkaren hemma och vabbade, så jag fick komma till en av dom vanliga läkarna. En
ung tjej kanske 35år. Hon lyssnade och ställde intelligenta frågor men ville
inte först förlänga den danska sjukskrivningen nu på 50%, utan tyckte att den
danska läkaren skulle förlänga. Jag förklarade att han hjälpt mej efter att min
husläkare nekat mej ens att besöka vårdcentralen, att dom egentligen inte
sjukskriver, och att nu är penicillinkuren slut, och deras behandling slut. Men
även att min modic värk/svullnad/hugg är mycket bättre, även om det går långsamt, och det som gör att
jag inte kan jobba nu, var något som hände i ryggen under hemresan (oklart vad,
nytt diskbråck, fraktur på kota, vriden sacrum, nerv i kläm, vita pluppen/Baastrups?)
och detta gör att jag inte kan sitta längre stunder utan att det svullnar bak i
ryggen och jag måste gå och lägga mej. När jag lagt mej så klickar det till i
ryggen efter en stund. Och efter nån kvart kan jag gå upp igen och vara uppe
några timmar nu (mot 15 minuter i början). Efter att hon överlagt med rehabteamet
på vårdcentralen så kom dom fram till att göra en ny MR eftersom mina symptom
ändrade sig markant i samband med resan. Läkaren vill att jag skall ta antiinflammatorisk
och smärtstillande medicin, men jag är tveksam, det går liksom tvärt emot
Modikklinikens instruktioner om att hålla sig under smärtgränsen, för hur skall
jag veta var den går om jag är smärtstillad? Har ju gjort denna resan en gång förut,
och kände inte när jag drog mej ur led när det var som värst. Övningarna som
jag har fått från modickliniken skall jag åxå vara noga med att alltid hålla
mej under gränsen och alltid avbryta om det gör ont.
2022-02-19: Dag 100+29. Idag har jag varit med
och burit ved 😊
En klabbe i taget, och
kanske max 20 klabbar, men ändå! Och nu klarar jag 3-4 vändor runt
ladugården,
och jag tar även en liten förlängning på vändorna, upp till brevlådorna
och så
vänder jag där. Det hugger inte längre i ryggen i nerförsbackarna, sedan
nån
vecka tillbaka. Får fortfarande vara försiktig med övnignarna, och hålla
mej på
dom 4 första x 10 gånger. Nu två gånger om dagen. Varvar med promenader
istället och vanliga hushållsysslor som att plocka ur diskmaskinen,
torka
diskbänken, och sånt ”lättare”. Försöker att hålla mej till halvtimme
max sittande,
och sen antingen promenera eller gå och vila. Har till och med gjort
rent toaletten
några gånger denna veckan. Handfatet har ju gått hela tiden, men
toaletten har
jag haft svårt att böja mej ner. Nu kan jag sätta mej på huk och
tillochmed gå
ner på knä för att komma åt. Trodde aldrig jag skulle längta så efter
att få städa huset, dammsuga, torka golv och för att inte tala om mocka
och fylla vattenhinkar :)
2022-02-21. Dag 100+31. Har haft ett bakslag, jävligt
onödigt. Åkte till Orust för att hälsa på sambons son och flickvän. Biltur 45
minuter och besök en timme, sen 45 minuter hem i bilen. Det blev förmycket
sitta. Själva bilresan, bakåtlutad ställning, är nog det som är värst. Skulle såklart
ha gått och lagt mej direkt när vi kom dit en stund… dumskalle… Läste ett
inlägg i danska modic gruppen, och det är viktigt att man månaderna efter AB
tar det lugnt och inte ökar för fort, eftersom benet fortfarande inte är läkt, och
kotorna är mjuka. Man kan lätt dra på sig microfrakturer. Det stod även samma i
Hannes brev, men jag blev övermodig, helt klart. Precis som Hanne sa när vi var
där att så fort du känner dej bättre kommer du börja klättra runt på stolar och
sätta upp gardiner, och dra på dej bakslag. Tror hon har hört historien förr,
ha ha ha.
2022-02-28. Dag 100+38. IDAG HAR JAG VARIT ENSAM PÅ ICA.
Herrejösses. Sambon var tvungen att jobba över och jag hade dels ett paket i en
Instabox, och vi behövde frysta grönsaker till middagen, som sambon glömde
handla igår. Höll på att fega ur i sista minuten, men sen tänkte jag att vafan,
jag kör dit i alla fall. Går det inte så kör jag hem. När jag kom dit kändes
det rätt ok, så jag tänkte att ok, jag hämtar paketet i alla fall, känns det
dåligt så går jag direkt ut itll bilen. Det gick bra så då gick jag igenom hela
affären och hämtade frysta grönsaker, betalade och ut till bilen igen. Och inte
heller då var det helt kass, utan helt okej. Åkte hem och vilade bara för att
undvika mera bakslag… I veckan har jag fått vila mycket, och sedan har det blivit
lite bättre för varje dag, och nu är jag nog tillbaka där jag började innan bakslaget. Vissa
saker är till och med bättre, tex kan jag sätta mej i bilen från båda håll, jag
kan resa mej från toa utan hugg och behöver inte tänka på min hållning när jag tvålar
in mej i duschen tex, förut kunde det hugga om jag skulle tvåla in mej
nånstans, eller skölja ur schampot och fick böja mej bakåt tex.
2022-03-11. Dag 100+49. Ville bara rapportera att jag kan
lägga mej i sängen som vanligt folk! Upptäckte det av en tillfällighet, jag
glömde av mej. Det gick bra. För första gången på långt över två år.
Så även om jag fegar och fortsätter sätta mej på sidan
med benen över sängkanten – lägga mej på sidan – rulla över på rygg sakta så
det inte hugger så vågar jag hoppas på lite mer normal rörlighet. Hittade en
artikel idag om att man har upptäckt att fettinfiltration av de djupa
paraverbertala musklerna verkar höra ihop med modicen, vilket isåfall kan
förklara att det svullnar upp och jag måste vila. Länk finns i eget inlägg på
bloggen. Nr 12.
2022-03-14. Dag 100+52. Bakslag. Har märkt ett mönster att
jag alltid blir något sämre på måndagar… Har ju ett väldigt inrutat schema på
vardarna med vila-promenad-jobb osv. På helgen försöker jag göra samma men ändå
lyckas jag att överanstränga mej. Var trött alltså efter helgen, och lite öm i
ryggen. Gick och masserade muskelerna runt modicen och tryckte nog lite hårt,
för rätt var det är gjorde det skitont (som en blixt) och jag fick riktigt ont.
Fick gå och lägga mej och låg nog på värme i några timmar innan jag vågade mej
upp och gå. Jag misstänker starkt att jag orsakade ett microbrått på mej själv
när jag tryckte hårt på musklerna… IDIOT.
2022-03-16. Dag 100+54. Smärtan klingar sakta av. Har
återgått till mitt strikta program Vila 30min – Promenad runda kort (typ 5 minuter)
– sitta och jobba med äggklocka max 30 – upp och gå runt en stund – tillbaka
till jobbstolen med äggklocka max 30 minuter – Vila 30 min. Det verkar vara den
bästa rutinen. Inser att jag inte kommer att kunna jobba fullt i april heller. Kommer
upp i 6 timmar men det tar ju hela dagen… och ibland får jag jobba in på
helgen.
2022-03-23 Jämförelse med oktober 2021
Aktivitet/rörelse
|
Oktober 2021
|
Mars 2022
|
Foten/tårna vänster domnar
|
Flera ggr per dag
|
Sällan, vid överansträngning
|
Vända sig i sängen
|
Smärta
|
Ej smärta
|
Lägga sig i sängen
|
Sidan, rulla över på rygg
|
Kan lägga mej utan att rulla
|
Komma in/sätta sig i bilen
|
Smärta, stel, ett projekt
|
Ingen smärta
|
Sätta sig/resa sig från stol
|
Huggsmärta
|
Inga hugg
|
Värk på nätterna
|
Ja
|
Nej
|
Stå vid spis och laga mat
|
Nej
|
Ja
|
Nysa/hosta
|
Huggsmärta
|
Inga hugg
|
Instabilt bäcken
|
Låsningar si/sacrum/höfter
|
Nej, möjligt sacrum snett
|
Gå på gräsmatta (ojämt)
|
Huggsmärta
|
Inga hugg
|
Vara uppe/sitta/gå
|
15 minuter, sen vila
|
2 tim, sen vila
|
Sitta på stol
|
15 minuter
|
30 minuter
|
Stel ”korsett” morgon
|
Ja. Större del av dag
|
Endast vid överansträngning
|
Bulle på ryggen
|
Ja, stor
|
Ja, men mindre
|
Klippa tånaglar
|
Nej
|
Ja
|
Plocka ur diskmaskin
|
Nej
|
Ja
|
Gå ner på huk
|
Nej
|
Ja
|
Åka bil
|
Nej
|
Ja, upp till 30 min max
|
Dammsuga
|
Nej
|
Nej
|
Yoga katten
|
Nej
|
Kanske 15%
|
Yoga barnet
|
Nej
|
Nej
|
Ta upp saker från golvet
|
Nej
|
Ja, men noga med hållning
|
2022-04-02: Dag 100+71. Har haft några dagar med ökad smärta, kan vara muskler som ömmar och stelnar, efter
helgen som var. Överansträngt mej igen säkert. Klingat av under veckan och jag
återupptog min värmedyna. Mest effekt får jag om jag kör med den redan första
vilan på morgonen. Märker att jag kan göra övningarna utan ont, men jag började
på övning fyra och kanske överansträngde mej där. Har även lyckats stretcha
lite, yoga katten (stramar fortfarande mycket, men lite rörelse nu mot ingen
förut), har även stretchat lårmusklerna genom att ta ena benet över det andra
och töja, det märks skillnad efteråt faktiskt. Bäst är om jag värmer på dynan
först tills musklerna mjuka. Kan även sitta på huk nu utan att det stramar i ländryggen.
2022-04-23: Dag 100+92. Har fått tag i bilderna från MR
röntgen som gjordes 6 april. Min läkare skrev i ett brev att det inte syns
några skillnader från den förra MR som är 1,5 år gammal. Jag har lärt mej att
dom inte noterar något om modic och begärde ut bilderna själv. Där syns viss skillnad
på modicen, den har ändrat form L5:S1 och L3:L4 verkar vara borta.
Se mitt inlägg nr 14, där finns bilderna för den som är nyfiken.
Eftersom det är åtta månader från 2021 röntgen till
behandlingen i Odense kan man ju tänka sig att det vid tiden för behandlingen
varit ännu värre, och vilket isåfall förklarar att jag var så dålig då att jag
inte ens kunde stå vid spisen. Från oktober – april, kan modicen även ha gått
tillbaka från ett ännu värre läge. Annars blir jag långsamt bättre, och klarar nu att göra 10 av
varje på övningarna på första sidan av häftet. Dessutom kan jag göra dom 2
gånger per dag nu. Har mycket träningsverk i rygg och över höfterna, men tycker
inte det går ihop med ryggvärken på samma sätt som tidigare.
2022-05-14. Dag 214. Denna veckan har jag märkt stor
skillnad. Kan sitta längre stunder. Har kunnat åka bil i 45 minuter + 45
minuter (körde sonen till bilverkstan för att hämta sin bil). Kan vara uppe
mellan 0600-1000 innan vila. Därefter nästa vila ca 13-14 beroende på vad jag
gjort dagen innan. Har varit i stallet själv 1,5 timme (pausat på en pall)
medan min häst fick behandling, och sedan efter en halvtimmes vila kunde jag
åka med sambon och mocka i stallet igen. Underbart! Rör mej mycket smidigare.
Kan nu göra 10-15 ggr av varje övning på första sidan av mitt häfte och två av övningarna på sida två 😊 Kan även göra Yoga katten och Yoga
barnet . Kan sitta på huk. Känner att facsian stränar emot men töjer liiiiiite
liiiite ytterst försiktigt.
2022-06-02. Dag 233. Ville bara meddela att det går fortfarande
framåt. Mitt största dilemma är träningsvärken från hell i mina ryggmuskler och
magmuskler. Det går liksom som i trappsteg, jag känner mej bättre, gör lite
mer, får träningsverken från helvetet, känner mej lite bättre, gör lite till,
och får träningsverken från helvetet. Och så om igen 😊
Planen är att jag skall ta mej till jobbet i denna veckan, och vi skall
ställa
upp en gästsäng i arkivet på andra våningen, så att jag kan vila klockan
0900 (frukostrast) till att börja med. Sen åker jag hem innan lunch och
vilar hemma klockan 13.
Nästa steg är att vila på jobbet klockan 13, och sedan åka hem i vanlig
tid.
Håll tummarna!
2022-07-05. Dag 266. Sedan några veckor har jag ”skolat” in
mej på jobbet, och det går bättre än jag trodde! Vi kom på att vi kan lägga en
madrass i arkivet på andra våningen, och så kan jag lägga mej där på frukost
och lunchrasterna. Första dagen märkte jag vilken enorm skillnad i smärtor det
var när jag klev ur bilen, så himla dålig jag har varit, bara att kliva ur
bilen i slutet var en övning. Nu kunde jag utan smärtor komma både ur
bilen och upp för trapporna. Däremot
sittandet är ju jobbigare, så första dagen åkte jag hem efter första vilan vid
9. Veckan därpå kunde jag vara på jobbet 3 förmiddagar. Veckan efter det stannade
jag till efter lunchvilan, och denna veckan har jag stannat till 14:30-15:00
innan hemgång. Mycket av mina smärtor nu är ansträngningsrelaterat på nåt sätt,
och det krävs väldigt lite för att jag skall bli överansträngd. Men jag kan
göra mer av det mesta, och längre stunder, så det är nog så det skall vara.
Får fortfarande ont av att sitta länge, men även det går
bättre om man jämför med tiden som gått. Nu vågar jag kratsa hovarna på min
häst, och kan kratta lite försiktigt i boxen när vi är i stallet. Har även
kunnat gå ut i hagen flera gånger för att kolla över henne, och leta efter en
grimma som hon hade gått av sig. Det tar sig!
2022-08-12. Dag 304. Är inne på min tredje semestervecka, och
det har varit bra för min rygg att inte sitta så mycket. I början vilade jag
enligt mitt tidigare schema, men efter hand kan jag vara uppe längre. Fick tips
av en annan modicdrabbad på FB om att Iphone har en app ”hälsa” som sparar info
om steg. Blev väldigt förvånad över att den har sparat allt från flera år
tillbaka. 2019 innan det här brakade loss hade jag snitt på 5500 steg om dagen.
2021 när jag var som sämst hade jag ca 1764 steg i snitt. Mitt snitt för juli
var 3481 och nu i augusti är jag uppe i 4086 steg per dag. Sakta men säkert!
2019: 5539
2020: 4388
2021 okt: 1764
2022 feb: 2711
2022 apr: 3079
2022 juni: 3684
2022 aug: 4086
Så här ser kurvan ut på ett års basis.
Oktober 2021 start behandling. Då var jag väldigt dålig. Mycket vila oktober, nov, december.. Notera även mars månad, då
hade jag ett rejält bakslag. Man kan se hur det går lite upp och ner, men ändå mer upp än ner
😊
2022-10-09.
Dag 360. Idag har jag ridit!! Det är nu två år sedan rätt exakt sedan
jag satt i sadeln sista gången. Kunde inte sluta flina. Hästen var
väldigt nöjd oxå. Lite tjock efter att ha latat sig i två år men det är
ju bagateller i sammanhanget. Nu gäller det att inte göra för mycket,
utan att verkligen ta det varsamt. Min sambo hjälpte till att få av och
på sadeln, för den är för tung för mig än så länge. Försöker hålla mej
att bära under 5 kilo, och korta sträckor. Innan vi red så rensade jag
ut växthuset från tomatplantor, vilket jag heller inte hade kunnat göra
för några månader sedan. Jag är så tacksam att jag hittade Hanne Albert
på Modicklinikken. Vågar inte ens tänka på hur det hade varit utan
behandlingen....
2022-12-31
Nu har det gått ett år och drygt två månader sen jag började på AB
kuren. Det är stor skillnad, och jag blir bättre och bättre.
Nu
kan jag nästan leva som normalt! Häromdagen slog jag nytt rekord med
10909 steg på en dag! Jag kan mocka, sköta hästen, greja hemma, stå vid
diskbänken, sitta med stöd (kudde bakom ryggen) på köksstol, och sitta i
soffan som vanligt folk. Underbart!
Har även varit ute i
skogen en runda. Har gott hopp om att bli helt bra och så glad att jag
hittade Hanne på Modickliniken. Vågar inte tänka på hur mitt liv hade
sett ut annars.
GOTT NYTT ÅR!
2023-02-05:
Drygt ett år och tre månader sedan jag började på AB kuren. Drygt ett
år sedan jag avslutade kuren. Det går stadigt framåt, tycker att det går
snabbare nu och den sista tiden har det tagit några stora kliv framåt.
Mitt personliga rekord slog jag den 28 januari 2023 på 12.496 steg på en
dag.
I snitt har jag gått från ca 1700 steg i december 2021 när jag var som värst till ett snitt på 6000 steg i januari 2023.
Det
är en enorm skillnad när jag läser hur det var för 12 månader sedan.
Jag har fått mitt liv tillbaka! Jag kan nu ta upp saker från golvet helt
obehindrat, lägga mej i sängen utan att tänka på hållning, ta in och ut
alla 7 hästarna i stallet i lera upp över fotknölarna, plus att mocka
och fylla vatten själv. Häromdagen skrittade jag dessutom i manegen
innan mockning och ändå klarade mockningen.
2023-04-22
Idag har jag städat bilen! Herrejösses. Det hade jag aldrig trott för två år sen :)
2023-04-30
Tänkte det var dags för en steg-uppdatering:
2019: 5539 (innan diskbråcket)
2020: 4388 (diskbråck april 2020 och efterföljande modic)
2021 okt: 1764 (behandling startade 14 oktober)
2022 feb: 2711
2022 apr: 3079
2022 juni: 3684
2022 aug: 4086
2023 jan: 6009
2023 april: 7203 (1,5 år efter behandling)
2023 juli: 8445 (18-24 juli)
2023-07-23:
Igår lördag gick jag 12.195 steg :) Först åkte jag med sambon på
veteranbilsträff, sen en sväng till Göksäter (varuhus). Därefter hem och
rensade bort brännässlor i en rabatt, och planterade några växter som
vi fått. Vattnade i trädgården. Plockade undan inne och städade för
gäster. Mockade i stallet. Promenerade med hästarna. Sorterade i
sadelkammaren. Mm. Vilade några gånger, mellan 15 minuter och 30
minuter. Tricket är att vila strax innan man blir trött :) Låter ju
lätt, men är skitsvårt! Speciellt när det är roligt att grejja :)
2023-10-14
Idag för två år sen startade jag behandling i Odense. Då
var jag i rätt dåligt skick med modic i fyra kotor och kunde knappt stå eller
gå. Jag tillbringade mesta delen av dagen i sängen och min sambo skötte om min
häst Cappuchina (det syns nog vem hon är på bilden😅)
Jag trodde livet var slut.
Sjukvården ansåg att det inte var något fel på min rygg,
och efter noll hjälp från svenska läkare och ortopeder hade jag fått tips av en
sjukgymnast att läsa mer om modic, och att det fanns en kontroversiell behandling
i Danmark. Hanne gav mej livsgnistan tillbaka och trodde att jag skulle kunna
bli återställd till 80-90%. Mina mål var att kunna dammsuga igen, leka i
paddocken och gå i skogen och plocka svamp.
Efter en lång och mödosam resa har jag fått livet
tillbaka 🤩. Det ena
målet efter det andra smög sej på och jag kan leva nästan som innan. Jag
behöver fortfarande lyssna på min kropp, ta det försiktigt och vila emellanåt.
Mina muskler var förtvinade efter lång tid i sängen, och mycket av det som är
kvar tror jag är muskulärt och hoppas att det kommer kunna bli ännu lite bättre
😊
Med detta vill jag bara säga till alla er som kämpar att
det finns en rejäl chans att bli bättre, även om det är en lång och mödosam
resa, men ge aldrig upp!
Om man har möjligheten att prova antibiotika innan man
lägger sig under kniven, så gör det. Det är värt att prova 😍
Mina viktigaste tips är att ha tålamod, lyssna på
kroppen, hålla sig under smärtgränsen och fortsätta vila så länge det behövs,
med fördel på värmedyna som hjälper musklerna sluta krampa.
Kram på er och lycka till alla som kämpar på olika sätt
med modic ❤️